centralperk

skoldagen har flutit på, en dag till och sen kommer jag att vara borta i en halv evighet. Det känns både skönt och oskönt. Jag hoppas att jag är helt återställd till min 18årsdag! woop woop.

annars är ju livet bra. jag är tillbaka i umeå, mår kung och mår ÄNNU bättre när jag träffar folk som är sådär halvpatetiska, barnsliga och väldigt stora på sig. det är de gånger jag får som mest bekräftelse. när jag fattar att jag i alla lägen kommer att vara den bättre. mer ärlig, mer ödmjuk. Och det är ju jag som har de fina, äkta vännerna. De som funnits sen dag 1 och som kommer att finnas i många dagar till. de som älskar mig, bryr sig om mig och känner sig uppskattade av mig. Vad säger det om mig?

e